Försökte känna in energierna ute i åkern. Och säkert är det något. Man blev helt klart på gott humör.  Ja, alla utom bonden som äger åkern förstås. Ett ögonblick trodde jag GR hade blivit bortrövad av ett UFO, men han låg bara och tryckte i åkern.

  Det första man ser när man kör A4 mot Avebury är Silbury Hill. Englands högsta "manmade" kulle. Imponerande hög :)  Avebury ligger nära Stonhenge och är större och äldre. Men inte lika känd. Här finns även Englands största long barrow. West Kenneth Long Barrow byggdes någon gång 2600 fKr. Alldeles intill kunde man besöka en crop circle. Det sägs att de uppstår helt utan mänsklig inblandning. Märkligt nog alldeles i tid för en konferens om fenomenen.  

Magiskt vackert är det hur som helst.  

  En av sommarens höjdpunkter. Utsikten från magiska Glastonbury Tor.   Utsikt mot Wearyall Hill.  

Visst är det billigt att flyga Ryan Air. Men allting har ett pris. För vår del blev det väldigt långa resvägar.  Inte Ryan Airs fel att M4 visade sig vara en enda lång parkeringsplats. Två timmar stop på vägen mot Avebury pga brinnande långtradare. Och två timmars stopp utanför Reading på väg mot flygplatsen. Tur att vi planerat att vara där i god tid... Vi han med planet hem med minsta möjliga marginal. Biljetterna gick inte att scanna pga färgutskriften, vänligen gå till incheckningen! Tack till alla snälla som lät mig tränga mig före i köerna. Att jag dessutom missat att honung är en vätska gjorde inte stressen mindre när bagaget lades åt sidan för genomgång av misstänksam säkerhetspersonal. Det finns gott om vita hästar i Wiltshire. Hela sju stycken är avbildade på de kalkrika  kullarna. Den  här rörde sig lite mer fritt utanför vårt B&B.

  Utanför Bath, i Monkton Farleigh hittade vi härliga Church Farm med B&B på gård.

Eftersom jag redan ridit på morgonen och hästarna inte var så begivna på ytterligare en kvällsrunda önskade jag Monica och Thristur trevlig tur, men kom hit, här finns middag, fika och gott gräs. Och plötsligt hördes det trivsamma klappret av hovar. 

Härligt med hästar på tomten. Och trivsamma gäster. Sommar när den är som bäst.  

Alice blev plötsligt rundare och rundare om magen. Igen... Och jisses vilket liv det var i magen. Tur för oss - och katterna - att vi har världens snällaste och kattälskande granne. Han fick gå in och hålla tass när vi rymde. Tur nog hann jag sätta in bebiskorgen i huset innan vi åkte. För Alice tog plats direkt. Och någon gång på småtimmarna föddes de här två karamellerna. En flicka och en pojke. Alla mår bra. Namnförslag någon? Harholmens Sirprice och Harholmens Missy kanske?