Ljuvligt väder idag. Bara att packa fikakorgen och ta en ispromenad. Isen håller för bilar på Munsösidan så vi vågar oss ut en tur. Snart nog dyker fler och fler glada söndagspromenerare upp. En hel drös långskridskofärdare far förbi. Modigt tycker jag och håller mig i vasskanten.

Kicki är hemma igen och passade på att ta ut Nisse på en sväng i solen. Vem möter man då om inte matte och Inka som är på Sverigevisit. Visst ser Kicki nöjd ut över att vara tillbaka i sadeln igen. Tror bestämt att Nisse skrattar han med.

Tog ut Freya på en liten solopromenad. Det gick strålande. Fast alla "stora" hästarna stod i givakt och gnäggade förskräckt när vi gick iväg själva. Skulle vi hitta hem och tillbaka tro? Känndes inte riktigt som om hästarna litade på att jag skulle komma tillbaka med favorittjejen.

Idag blev det bara en skrittrunda. Men vad gör det när solen tittar fram. Lite snö fick vi också. Märkligt väder. Är det vår på gång eller har vargavintern bara tagit en liten paus?

Upptäckte att Freya hade en liten glugg där vänster framtand tidigare satt. Och att en liten ny tand tittade fram. Första mjölktanden är tappad. Liten börjar bli stor. 

Sveipur och Neisti glänser lite extra i vårsolen. Fuxar är nog finast. Ja, svartröda hästar som Sol och Freya är ju också fina. Speciellt fint gör de sig mot snön.

Caroline fick prova Sol en sväng igår. Skaren var rätt jobbig att trampa igenom så Sol bjöd på några fina lugna galopper. Och höga lyft både fram och bak.

Freya hängde givetvis med och kollade läget på ridbanan. Vi avslutade med ett pass som handhäst. Freya går från klarhet till klarhet.

Ikväll tog vi ut alla hästarna. Tanken var att vi skulle till ridhuset. Skogssträckan gick stårlande. Freya gick snällt intill eller bakom Legato. Sol gick bakom Nisse och Sveipur gick sist och höll koll. Men så kom vi ut på vägen. Rena skridskobanan. Freya började glida runt. Jag hoppade av för att hjälpa till, men ställde bara till det. Det var glashalt, så jag ramlade och Freya ramlade runt på mig. Tack och lov var hon skickligare med sina fyra ben än jag på två. Så hon skuttade raskt förbi och över mig. Jag höll i grimskaftet och surfade nedför backen sittandes på rumpan. Vatten på is var toppenföre så hon behövde knappt dra mig. Jag gled finfint. Behöver jag tillägga att vi vände tillbaka och tog en sväng via skogen och åkern hem.