I morse bjöds vi på en spekatklär start på morgonen. En uppmärksam kollega ropade in oss i ateljén. Från fönstret kund vi skåda en magisk ljusbåge - nästan som i Tre solar. Det var bara islänningarna och Lena Endré som saknades. Fast det är klart lite svårt att rida över takåsarna på Östermalm. Ett liknande fenomen fascinerade Stockholmarna den 20:e april 1535. Detta lät Olaus Petri konstnären Jaco Heinrich Elbfas måla av. Den fina tavlan finns än i dag i Storkyrkan i Stockholm. 

Kyrkan ville ta fram en liten reklamaffisch för vår fina hästritt som blivit tradition. Visst är det mormor som sitter med den röda luvan. Fredrik kör. Fin släde. Hoppas snön ligger så vi kan köra släde i år också.

Råkade läsa motorbilagan i gårdagens DN. Och titta vem är med på bild om inte Susanna och Reykur. Ett högklassigt ekipage som förgyller artikeln. Bilen kom visst inte med på min bild av tidningen - men man får ju prioritera :)

Sveipur visade sig vara en trygg herre. Sol var som alltid pigg. Men Sveipurs bak fungerade bra som broms visade det sig. Och så har vi nödbromsen förstås. Sol tvärnitar om man släpper bägge fötterna ur stigbyglarna. Tur att det finns en nödbroms.

Cissi fick prova att hålla i tömmarna och det gick alldeles strålande. Nisse är världens snällaste körhäst. Trav och tölt följt av en liten galopp bjöds vi på.

Nisse fick visa framhovarna även idag. Slädföret var helt ok. Lite mer snö och kyla skulle dock vara toppen. Det gnisslade av sand och sten vissa delar. Men härligt var det på de vintervita stigarna och vägarna.

Vi passar på och njuter av utsikten. Undrar just hur tjock isen är redan nu.

Sveipur fick gå som handhäst. För det är ju klart man vill åka släde när det är snö ute. Dessvärre tyckte Sveipur att man kunde stanna lite nu och då. Tvärstopp.