Det känns mycket lockande att fastna i soffan framför brasan än att ge sig ut i kylan, mocka och rida. Ikväll blir det en mycket kort tur. Tur att månen lyser magiskt. Det ger lite motivation att bege sig ut i vinternatten. 

Sveipur älskar snön. Ikväll gav vi oss ut på tu man hand. Inga snöhögar är för stora, Sveipur går rätt igenom - han vill ut på ängen. Powder. Power. Minsta antydan till ökat tempo och han går upp i en härlig gungande galopp. Vi flög fram genom snön. Helt underbart i silvrigt månskensljus.

Här går jag och oroar mig över allt mer värkande axlar. Tills GR poängterar att jag har drabbats av - träningsvärk. Att köra släde innebär ofta att hålla armarna högre upp och mer rakt fram, ett konstant jobb för den annars rätt ofta vilande trapeziusmuskeln. :) Hoppla vilken hypokondriker man kan vara!

Gänget i hagen ville höra allt som hänt. Fick du hö? Vi tänkte spara, men du kom ju aldrig? Varför har du grimma på dig. Frågorna är många. Nisse gillar att vara lite gåtfull och hemlig. 

De gula flickorna fick inte följa med. Men alltid trivsamt att träffa svärföräldrarna. Nisse fick sällskap vid höpausen. Matte passade på att fixa varm choklad och vispgrädde. Tror att Blossa och Elvira ser fram emot julkortet. Sveipur hälsar från hagen.

Efter Konsum fick matte köra själv. Omväxlande väg och skog. Nisse tar sig fram överallt. Bästaste hästen. Som att köra omkring i ett julkort.

Bra före på vägarna, men plogbilarna var ettriga. Tur nog så var snön ännu ettrigare. Så föret var finfint. Kicki fattade tömmarna och körde för allt vad tygeln höll.

Neisti gillar snön. Han blir ju liksom lite extra populär. Bara han som klarar att dra släden. Och alla vill åka med. Kicki och Håkan fick en tur. Sen bar det av med matte hem till Harholmen. Där vankades det fika och hö.