Jag hade precis plockat fram köttfärsen ur kylen när katten smet undan. Aha, hon förstod att det var dags för tvångsmatning tänkte jag. Men då hör jag plötsligt - som ljuv musik - knaster, knaper och knaster. Diana står ju redan vid matskålen! Vilken lycka. Hon äter igen. Nu vänder det!

Tog med mor och dotter ut till ridbanan. För säkerhets skull förankrade jag Freya i Sol. Att ge sig ut i kolmörkret med två nästan helsvarta hästar känns ju lite så där. Men Sol fungerade utmärkt som ankare. Fast hon var lite förnärmad över att dottern inte kunde bete sig helt sansat. Det är knappt 200 meter till ridbanan. En promenad som kändes väldigt lång. Red Sol en sväng och tränade halt från skritt och tölt. Avslutade när hon gick från tölt till halt på minsta röst och vikthjälp. Sen blev det promenad med mor och dotter på ridbanan. Och lite lite leklongering med Freya. Superduktiga tjejer. Ivrigt på hejade av Legato som gnäggade uppmuntrande från stallet.