Att rida på kvällarna innebär att man får sitta och vispa med kvistar av björkris som en galning. Det är så mycket mygg att man blir matt av det påtvingade jobbet som blodgivare. Hästarna plågas rätt rejält trots huvor och spray. Själv ser jag ut som om jag har mässlingen på ben och armar. Var är svalorna!? Är fåglarna lata eller mätta!?

 

Blossa

28 juni 2010 18:05

Hörde att du försökt lura ut någon vi känner på kvällsritt;-} Själv är jag ganska tacksam att ha lämnat eländet ett tag. Här hos oss blåser det åtminstone, men det finns en del myggs även här. Förmodligen är alla fåglar så bukstinna att dom ramlar till marken så snart dom vilar ett ögonblick på vingen i flykten. Man får hoppas att dom drar med sig en och annan insekt i fallet.

 

GR

28 juni 2010 21:47

Ja just det! Jäkla fåglar! Här gör man inte annat än matar dom hela vintern. Stora säckar med solrosfrön och dom där äckliga fettbollarna i sexpack. Och vad gör dom kvittrande eländen nu när man behöver dom?! Vänder en ryggen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Älskade Nissebus, det allra tuffaste beslutet fattades för några dagar sedan. Vi visste att detta var din sista sommar. 32 år är ett långt liv även för en tuff, stark och tålmodig islandshäst. När kroppen inte orkar och tänderna börjar ta slut. Då må...

Stallet är fortfarande vår trygga vrå och naturen börjar bli grön och skön. Nisse vinner fortfarande race - iallafall mot tvåbenta. 32 år och fortfarande spänst i ben och solsken i blick. Även med regntäcke på. ...

En hjälpande hand behövs alltid i stallet och på turen. Hurtiga Humlan, Höken och maken ställer upp. Övervakade av Heba! ...

Balansövningarna tränades såklart först på Nisse.

Man kan träna balans och trick hälsar Freya.