Att rida på kvällarna innebär att man får sitta och vispa med kvistar av björkris som en galning. Det är så mycket mygg att man blir matt av det påtvingade jobbet som blodgivare. Hästarna plågas rätt rejält trots huvor och spray. Själv ser jag ut som om jag har mässlingen på ben och armar. Var är svalorna!? Är fåglarna lata eller mätta!?

Är fortfarande sååå nöjd med min vagn. Nu återstår lite pyssel att få den fin även utan björklöv. Ser fram emot körturer i de ljuma ljusa sommarkvällarna.