Det tar en hel del restid att jobba på Stureplan och bo på norra Färingsö. Men kontrasterna gör det värt varenda minut. Att jobba och bo i city skulle få mig att bli tokig. Eller iallafall tokigare. Varje kväll när jag kommer hem är det som lugnet återvänner. Det är tyst sånär som på fågelkvitter och ett enstaka flygplan. Hästarna finns runt knuten och härliga vänner likaså. Mälaröarna bjuder dessutom varje dag på en av Sveriges vackraste resvägar. När jag  håller mig vaken i bussen eller bilen.

Freya lyckades ta sig en tur runt ägorna kring stallet i söndags. Matte höll helt enkelt inte tempot när färden - vem ledde vem - gick in under låga äppelträd. Tur att fåren vaktar nedre delen av ängen.

Med solen kommer äntligen gräset. Då måste ju ändå hagen på plats. Fick god hjälp med elstaketet, så jobbet gick fort. Fiffi och Sissla kontrollerade allt.

Liten blir stor. Och kärleken växer. Kom in i min hage - jag har massor med juste gräs här!

Höll tempot kan man milt sagt säga. Kan väl hoppa själv utan hinder. Det ryktades om att det var stora kosläppet idag. Då släpper väl även unga fröknar loss lite extra.         

    Man kan väl visa upp sig lite på hemmaplan också. Sol fick prova sadel för första gången på ett halvår. Fint klädda ryttare gjorde henne på extra gott  humör. Vi skrittar 20 minuter nu och Sol gillar att jobba.  

Ponnies, varmblod, kallblod och nervösa ryttare. Tillsammans tog de massor med rosetter. Alla belönades med en strålande dag. Superkul med klubbtävling!

Våren är här och nu är det dags för tävlingar. Vi inleder med hoppning men snart är det dags att visa tölten på fyrgångstävlingar. I vinter har mångsidigheternas mästare

agerat slädhäst och tolkhäst. Nisse är helt enkelt bäst. Matte irrade tyvärr bort sig på banan och bidrog till att Nisse rev ett hinder. Men fin på banan var han som alltid.