Hela skogen är full av blåbär. Och jag plockar girigt flera liter. Nu är mina händer, tänder och fötter blå. Imorgon ska jag leta upp nya blåbärsställen. Mums.

Neisti poserar alltid snällt och snyggt. Samt ser till att rädda ryttare sitter tryggt. Både Linnea och Linus uppskattade möjligheten att få rida ett par meter. (Vi var i hagen, så de fick sitta utan hjälm - ber om ursäkt för stolliga bilder men hjälmlösa ryttare, men ibland får man göra undantag).

Vän av ordning undrar kanske vem i hela friden som såg till att katterna och hästarna hade det bra när vi virvlade Gotland runt. Ingen fara. Fick hus- och kattvakt av Linus och Linnea. Hästarna fick tillsyn i hagen av snälla hästkompisar. Som tack för kattvakt fick Linus och Linnea provrida snälla Nils. Oj vad liten Nisse såg ut bredvid långa Linus.

Varsågod, här kommer en liten bildserie från besöket i Solons hingstflock. Underbara killar. Nyfikna och intresserade av de vilt fotograferande besökarna. Bjöd på bus så att bilderna skulle bli bra gjorde de också.

Så här ser Solons mamma ut. Återkommer med namnet på skönheten.

På Gotland och Fårö frodas örter och blommor. Här satsar man på att ge mer än 500 örter och blommor företräde. Sikorian var en av dem jag lärde mig namnet på. Vilken ögonfröjd för cyklister, ryttare och bilister. Alla samsas faktiskt väl på detta öparadis.

Underbart med allemansrätten. Till de riktigt fina stränderna på Fårö måste man ibland bege sig genom privata hagar. Det går utmärkt. Bara man aktar sig för tjuren och stänger grindarna.

Skulle kunna ägna en vecka - en månad - ett år bara åt att kolla alla fornminnen på Gotland. Min favorit bland bildstenar är den som finns på Gotlandsmuseet. Upptäckte att den hittades i När socken. Inte långt från där vi bodde hos Annika. Ormkvinnestenen hittades vid Smiss gårdar.